Alla ska med (mitt liv som modern dansare dag 2)

Åh, denna längtan efter att infoga mig efter vanan, denna mentala fåtölj av bekvämlighet som alltid tycks stå nära till hands när tröttheten slår an. Men ännu ska jag inte vekna.

Dansklass nr två. Livets regissör bestämde sig för att ingripa på tisdag, när han förmodligen insåg att denna lektion garanterat skulle knuffa mig rakt och stadigt utöver kanten. Så jag blev lite förkyld, lite, men tillräckligt mycket för att inse att det vore urbota dumt att gå ens i närheten av de där rumpvickande, ascoola gettobrudarna med näs-piercing och hotpants. Så jag ställde efter att ha insett att det går en lektion på torsdagar också.

Torsdag; ska på jobbintervju, de har en incident som jag behöver vänta på ska ta slut, och intervjun slutar två timmar efter planerad tid. Jag möter Nigel, skitsur och hungrig och inser att det är 10 minuter kvar till danslektionen börjar och jag har varken tid att äta eller fixa mina kläder, men djupt inom mig känner jag att det är helt fel tillfälle att ge upp (missar jag en lektion till finns det NOLL chans på den här planeten att jag NÅGONSIN kommer ikapp, och motgångslistan var dessutom milslång den här veckan), så jag köper en lektion, trycker in en snickers i munnen, tuggar, sväljer och springer mot “upphittade kläder-lådan”. Som tur var har jag noll betänketid, så jag hinner inte fasa över de extremt stora harem byxorna eller det fenomenalt stora urringade linnet a-la-Bronx-stil som visar hela min svarta spets-bh, utan kliver snabbt in i salen för att inte missa uppvärmningen. Tittade mig i spegeln och insåg att jag såg exakt lika kaxig ut som brudarna från förra klassen, så jag tänkte “rollspel” och sen “play”.

Och det var så sjukt kul. För det första var jag lika dålig som ca hälften istället för att vara singel-dålig, och det mina vänner, kan göra under när det gäller självförtroende. Sedan var det massa teknikövningar istället för massa himla koreografi, PLUS en jättebra låt vi dansade till (Basique med Little People) plus att läraren sa DET GÖR INGET, NI LÄR ER när vi gjorde fel, och ja ba, men JA, det gör vi ju. Gött mos.

Så, förutom att jag visat mina bröst för alla och sträckte låret var det en mental succé, sen tänker jag att kroppen hänger med den också om några veckor, bara huvet är inne på rätt spår liksom.

Nu ska jag äta kladdkaka, grädde OCH godis för att kompensera för allt himla fläng och fem år i ett land utan tillstymmelse till plockgodis.

Hejpusses!

/J

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s