Polen, 21.42

Jag gillar att höra dånet av långtradare åka förbi. Någonting större än mig så nära. Att få känna sig liten. Uppslukad av ljuden runtomkring. Som skepp på väg mot de förlorade konsumtionernas land. Fullt av guld.

Som nutillexempel. Vi har ju en destination, ett mål (visst finns det mål och mening med vår färd men –
Sen då.

Vad är min destination? Mitt slutgiltiga mål förutom kremering?
Snälla, säg att det inte är att bli 65 och börja spela bingolotto i alla fall. Hur ska jag kunna andas utan att vara samhällskritisk? Hur ska jag kunna andas –

Att vara född med tunga, mun och stämband, normal syreupptagningsförmåga och ett intellekt innebär inte att man är bra på kommunikation.

-Varför är du arg? Frågar du med snäll röst.
– Jag är inte arg, säger jag utan att försöka låta övertygande.
Innuti kastr jag knivar, lämnar klösmärken, bränner din favorit tröja och – förbannar mitt hämmade okonstruktiva ordförråd. Väljer tystnaden som stridsteknik i äkta mellanstadiestil.

Du lägger en varm hand på mitt frusna lår.
Jag sväljer tårarna och tittar ut genom fönstret.

/j

Advertisements

One thought on “Polen, 21.42

  1. Asså wow…. du är en poet! Författare. Ordkonstnär. Allt på samma gång. Fantastiskt begåvad, hur som helst

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s