Känner mig som en vandrande skrivkramp, att tillägga; med växande visdomständer. Allt det där stora som vill ut, men istället dricker jag tre 2kronors-kaffe i plastkopp om dagen. För att inta någonting som machar det där surret innuti. Jag vet inte hur människor som jag är skapta för att hantera livet. Det känns som att spela dataspel på en dator med en på tok för låg prestanda.
En annan sak jag inte kan förstå är varför jag har börjat läsa blondinbellas blogg. Men det har jag. Ah, känner att jag måste berätta det här för Madeleine. Köpt ett 16GB minneskort. För att få plats med mer. På tal om plats säger Nigel att jag måste packa. Han är inte så inne på, att använda Jennys uttryck, softa och softa till det är dags att skynda och stressa. Han vill veta att sakerna passar INNAN avfärd. Jaja, tänker jag. Vi kör väl på det den här gången då.
/J
makesomethingfine.wordpress.com 