Fångarna på fortet, sjutton år senare.

Det där kliet i fingrarna som alltid finns kvar. Tots att jag blivit språkstympad och knappt kan tänka ut en gramatiskt korrekt rättstavad mening. Jag knappt veta vem jag är. Men Håkan säger att jag är din, så det är nog så. N i hängmattan läser en travel guide med pannlampa på. Spår i från gårdagens födelsedagskalas hänger kvar i form av en ljusslinga och ett krossat vinglas. Återlever barndomens vilda släktkalas, i rumänsk tappning. Fast nu fyller K tjugofem istället för åtta. Vi lyssnar på soundtracket till chocolat och grillar istället för att leka fångarna på fortet. Båda med våra mammor intill. Jobbar och svettas. Svettas och jobbar. Traskar runt i mina plastsandeler och tjötar med romer. Cyklar med Karen till Ghiroc och badar. Går och lägger mig alldeles för sent, det finns ju alldeles för mycket att prata om.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s